Mitt i veckan inlägget.

Såhär mysigt har vi det i soffan på kvällarna. Katterna har fått förbud att ligga på min mage vilket är en av deras favoritsyssla. I knät får de gärna ligga men det är tydligen inte lika mysigt som att krypa upp hela gänget på Daniel.

Det är helt livsfarligt att råka somna på soffan för när man vaknar så har man ett täcke utav katter på sig, förstår inte vad det är som gör det som himla gött att ligga på en. Och även när vi inte är i närheten så ska de ligga och sova i en liten katthög. Så tätt som möjligt, hade de kunnat hade de nog allt gärna delat skinn också.

Annars så händer det inte så mycket. I morgon går jag in i vecka 13 av graviditeten och illamåeendet har börjat avta en del. För några veckor sedan kunde jag inte äta något innan klockan 16 på eftermiddagen för det kom upp lika snabbt igen. Jag gick ner 4 kg som jag ska vara försiktig med att inte gå upp igen. Men det är nog lättare sagt än gjort nu när jag äntligen får behålla maten jag äter!
I morgon tänkte jag ta min kära mamma och åka till Gkås, det som ska införhandlas är gravidleggins och kansk någon gravidtopp. Mina strumbyxor och leggins börjar strama åt över magen en del även om det ännu inte syns att det är en gravidmage. Ser mest ut som om jag börjar bli tjock igen.

Tror nog att vi kommer promenera lite på bebisavdelningen också, än har vi inte köpt mer än några småplagg vi hittade på en loppis för några veckor sedan men det känns ändå som en hel evighet kvar tills Maj så vi har tid. Säger jag nu men den kommer väl rinna iväg snabbare en snabbast.
Vad vi dock vet är att det inte är någon idé att köpa på oss grejer innan jul för våra julklappar komer säkerligen bestå av 90% bebissaker.

Ett litet mirakel!

Sådär, nu är den glada nyheten äntligen ute till vår familj och vänner så nu är det väl dags att komma ut här i bloggen med.
Det är nämligen så att det bor en sån här liten plutt i min mage sen några veckor tillbaka:

I mitten av Maj är det lilla miraklet beräknat. Och efter 4 års kämpade ch ett X antal misslyckad hormonkurer så känns det verkligen som ett mirakel. Har även haft en blogg tidigare om ofrivillig barnlöshet men när det kändes som mest hopplöst så tog jag bort den bloggen.. Vilket jag nästan ångrar nu, hade en del följare och jag önskar att jag kunde få dela med mig av den här nyheten till dem!

Nu är jag gravid i vecka 12, de första veckorna tyckte jag gick jättelångsamt men nu känns det som om tiden bara springer iväg. Om ett ögonblick ligger jag väl på förlossningen.. Hehe..

En professionell Clown!

för några månder sedan letade jag efter en Gitarr-kurs då jag tyckte att det skulle vara roligt att lära sig. Men av någon anledning så snubblade jag över en Clown-kurs och kunde inte hålla mig från at anmäla mig till den. Kändes som en helt normal grej för mig att göra.
Kursen var några fredagkvällar och förra fredagen var allra sista gången. Då bestämde vi oss för att gå ut en sväng på stan och clowna lite. Så vi svidade om till de snyggaste clownerna någonsin och gjorde stan, även om vi bara hann med en liten runda så var det jättekul.

 

Nu fick jag i alla fall ett mail om ett framtida clown-gig av vår ledare, kanske borde detta bli mitt framtida yrkesval? Professionell Clown, vad tycker ni?

Ja just det, gitarr-kursen blev visst en Ukelele.kurs, det lät roligare :D

-32 kg, nu gör vi vågen!

Jag kan nog inte riktigt fatta det själv för jag känner mig fortfarande tjock. Och det är klart, jag har några kilo kvar att gå ner men dom får komma i sin egen takt.
I alla fall, min syster skickade en gammal bild på mig. Jag har inte några tjockisbilder kvar, har varit duktig på att rensa bort alla bilder där jag ser tjock ut på.

 Första bilden är tagen för bara någon vecka sedan och anra bilden är något år gammal. Även katten har gått ner lite i vikt om än ofrivilligt. Men visst är han söt i sin lejonklippning?

Mja, det var lite kort från mig. Nästa vecka händer det saker ska ni veta, då kommer ni få veta en hemlighet.. Det får ni ju inte missa!

En annorlunda dörrkrans - Pysselstafetten!

Jag hoppas ni inte har missat att Pysselstaffen har tagit fart och idag är det min tur att ta över stafettpinnen från Opellae som visade hur man kan göra mysiga ljuslyktor i höstmörkret.

Mitt pyssel är en superenkel dörrkrans av material som de flesta har hemma, nämligen en gammal bok:

 Och ja, det är fortfarande samma gamla bok som jag har använt till ett vad som verkar ett oändligt antal pyssel, såsom förra julens pysselstafett t.e.x!

I alla fall, det enda som behövs är en gammal bok, gärna någon söndrig sak som är färdigläst för längesedan.
Det behövs lite pysselgrejer, här man kan ta vad man vill egentligen. Jag använde lite bokmärken, lite tygbitar, några tygblommor, knappar och pärlor. Men man kan även använda snören, band och andra scrapbookingsaker, bara fantasin som sätter stop!

Sen är det bara att riva ut en sida i taget och rulla ihop till en kon. Här man man själv styra storleken på sin krans, Ju hårdare man rullar konen desto längre blir konerna och ju fler koner behöver man för att få ihop till en hel krans.
Jag använde en limpistol när jag satte ihop konerna men det går bra med vanligt lim eller tejp med för den delen om man vill. Jag gillar limpistol för det torkar så fort!

Såhär ser den ut när man satt ihop den, jag hann limma dit några knappar innan jag kom på att jag skulle ta ett kort också, men ni fattar. På baksidan kan man förstärka med vanlig tejp också om man vill, ingen kommer se baksidan ändå!

Ja, och nu börjar det roliga. Jag klippte lite höstlöv av tyget och sen hittade jag en fågel som jag beslöt skulle få bo på kransen.
Och som pricken över i:et skrev jag en litet gulligt meddelande till mina trapphusgrannar.

"Mysiga höststunder"

Så, superenkelt och blir jättefint på dörren. Är dock inte direkt regntåligt så passar bäst på en dörr under tak eller i trapphus som hos oss.

Om några veckor så kommer jag med ett nytt bidrag till Pysselstafetten och jag kommer inte avslöja vad det är mer än ett väldigt bra julklappstips!

Nu ger jag över stafettpinnen till Hannas Kreativa Hörna som kommer bjuda på ännu ett pyssel!

Förskylning of doom!

Så, jag ska försöka komma i gång lite med bloggandet men inspirationen har varit i botten p.g.a av en otroligt jobbig förskylning som har vägrat ge med sig. Idag fick jag någon timme utan hosta, då passade jag på att sova lite. Det var så skönt att jag kände för att aldrig vakna upp igen men sen kom hostan tillbaka.
Herre jösses vad det är tråkigt att vara sjuk och inte ens kan jag ta den tiden till att gör någon nytta för jag känner inte för att göra något över huvud taget!

Jag började klippa lite lappar för att göra ett lapptäcke till en vän, nu har jag ett gäng lappar klara men ingen ork för att ta fram symaskinen.
Om någon där ute har sett min inspiration får ni gärna hojta till, belöning utlovas!!


Vad händer annars? Nää, jag är sjuk och jobbig och orkar inte gör något. Dock så gillar min familj mig väldigt mycket ändå så de tog med mig till Liseberg. Detta var iofs strax innan jag blev ordentligt sjuk så de hade tur. Att gå på en liseberg med en Sjuk-grinig Sara är nog inget att rekommendera.

Min pappa ä så jävla söt, i helgen, när jag mådde som sämt så satte han sig i bilen och åkte hit i från Varberg, bara för att hjälpa mig handla mat. Sen lagade han mat till mig också!
Ja, jag vet att jag har en make också. Och han har också varit snäll, gjort frukost på sängen och sånt men det är alltid något speciellt att bli omhändertagen av sin pappa eller mamma när man är sjuk.
Och min pappa är en riktig gullepappa när man är sjuk.
När jag opererade bort gallblåsan så bodde han här några dagar och tog hand om mig och katterna medan Daniel jobbade. En gång råkade jag somna på soffan och när jag vaknade hade jag ett litet fort av kuddar runt hela mig. Då hade pappa bakat in mig med täcken och kuddar, speciellt över magen för att ingen katt skulle hoppa på mig.

Nä, undrar om man kanske skulle baka kanelbullar, det är ju ändå kanelbullens dag.. Har provat alla hemmakurer mot förskylning så nu ger jag upp dom.. Bullar borde fungera..