måndag 29 april 2013

Monogram-tavlan som räddade min dag

Sämsta dagen idag, allt jag har gjort har blivit fel känns det som. Först skulle jag måla ett bord med lite latjo färger in till Knyttets rum men det gick åt pipan. Maskeringstejpen var ordentligt sämst och maskerade inte ett dugg. All färg rann ut i varandra och när jag försökte rädda situationen blev det bara värre och värre och värre. Nu står bordet och torkar för att sedan med största sannorlikhet hamna i soprummet. Möjligen att jag tapetserar det i stället men troligare är det att jag köper ett nytt bord. Finns ju ändå en hel del fina barnmöbler och jag kan ju inte göra allt själv.

Sen skulle jag färga lite tyger och det gick åt helvete det med. Allt kom ut med samma färg som det gick in i maskinen. Jag var inte riktigt 100 på tyget och det visade sig såklart att det inte gick att färga. Det jobbiga är väl inte pengarna som jag lagt ner på textilfärgningen utan tiden det tog mig att åka ner till stan för att köpa textilfärgningen. Det är liksom inte helt smärtfritt att ta sig utanför dörren när man är höggravid. Sen ska man ta sig ner för en backe och en trappa. Åka spårvagn med resten av Göteborgs befolkning, knö i stan och sedan göra samma sak tillbaka igen. Bara det att detta gången måste man gå UPPFÖR en trappa och en backe!

Det enda jag lyckades med idag var denna monogram-tavla till lilla knyttets rum:


Ramen har jag fått, tyget och banden hade jag hemma och även färgen så det enda jag köpt till är H:et som kostade någon 20-lapp på Panduro. Kul när man kan göra sånna fina grejer med saker man redan har hemma!

lördag 27 april 2013

Vecka 37 och galenskaparna!

Vecka 37 nu, visst ser det ut som om magen sjunkit lite? Men det ser bara ut så på bild kan jag tala om för er, i verkligheten så trycker han uppåt så mycket att det i mellanåt känns som om mina tuttar har fått en dubbelhaka. Måste ta mig ett allvarligt snack med honom, så honom förstå att jag inte tänker föda ut honom genom munnen utan åt det andra hållet.

I alla fall, det närmar sig med stormsteg nu och om man bortser från att jag blir väldigt trött hela tiden så mår jag oförskämt bra faktiskt. Har tagit tillfället i akt och åkt ner till Varberg för att hälsa på min familj några dagar. Känner att det kommer bli sista gången på länge som jag har tid att bara vara i Varberg och umgås med min fina familj och fika med mina vänner.
Kommer såklart försöka att åka ner till Varberg så mycket som möjligt i sommar med lill-knodden men jag har ju ingen aning om just nu hur jag/vi kommer att må så det är ju ingen idé att planera en massa.

Här nere har jag passat på att tvätta upp alla våra lakan i mammas maskin. Vi har ingen torktumlare hemma så jag samlade ihop allt för att det skulle bli tvättat med parfymfritt tvättmedel, dessutom så har jag tvättat alla lill-knoddens sängkläder och kläder.
Känns skönt att slippa ha allt hängandes på tork i lägenheten.

Sen kom jag på den helt underbart knäppa idén att åka till Gekås. Halvägs dit kom vi på att det är lönehelg, som tur var så kom vi dit rätt tidigt på fredagen men det var fortfarande helt gaaaaalet mycket folk. Vi visst dock vad vi skulle ha så vi sicksackade genom alla människor och var klara på 1½ timme så vi hann till kassorna innan alla andra.
Det var några smågrejer till bebisen som vi hade kvar att köpa. Saker som jag hade tänkt att pyssla själv men som aldrig blivit av, en mobil till spjälsängen bl.a och lite söta Brio-nallar att hänga i barnvagnen.
Kan verkligen rekommendera Gekås om man gillar bebissaker och leksaker från Brio, det är väldigt billigt.
Vi överlevde gekås-resan relativt bra fastän jag var så trött att jag somnade sittandes i mammas fotölj och sov i 2 timmar men det var värt det!

måndag 22 april 2013

Barnrumsrenovering 1.0

Här är det mitt i natten och jag lär väl inte sova än på ett tag. Jag roar mig med att äta godis (fy mig) och kolla på Sci-fi. Vi har sen några månader tillbaka Netflix och nu kan jag inte leva utan det. Har jag tråkig så går det Alltid något bra på Tv!

Nu har vi i alla fall äntligen börjat med renoveringen av Barnrummet, fd gästrummet. Känns lite sorgligt att riva ner och måla över det fina vi gjort där inne för inte allt för längesedan.
Självklart hade vi ju hoppats på barn men efter 4 år med hormonbehandlingar som inte fungerat så kändes det så avlägset när vi flyttade in och nu står jag helt plötsligt här med magen i vädret och smäller upp barntapeter.

 Det är lite målning kvar som jag skulle ha gjort idag men har mått lite dåligt. Eller ja, dåligt och dåligt men efter allt slit och stök i helgen så var min kropp och hjärna helt slut idag.
Men jag fick gjort litegrann i alla fall, målat hörn och kanter och sånt tråkigt så nu är det bara den roliga målningen kvar så att säga, den som går fort!

Så det tänkte jag göra i morgon om jag någonsin kommer somna. Tog en liten tupplur innan idag, tänkte inte sova så länge. Vaknade till efter en stund och då låg min söta make och sov med armarna om mig så jag somnade om. Och sov i 3 timmar.
Därför jag inte sover nu men det är för sent och mörkt för att måla.

I alla fall, på agendan i morgon står också att sy gardinkappor till barnrummet. Köpte för en tid sedan ett väldigt sött tyg med sagotema, det är rätt mycket mönster dock och som ni ser är tapeten rätt plottrig i sig så jag vill se hur rummet blir innan jag börjar sy. Men det är ju ett barnrum, kan det bli för plottrigt?


måndag 15 april 2013

Vecka 35 och ballongmagen

Ifall vi skulle räknat med det första datumet vi fick för knyttets nedkomst så skulle jag vara i vecka  37 i morgon men eftersom jag blev flyttad 9 dagar så är jag i vecka 35. Men man ska ju räkna efter datumet de satt efter ultraljudet så.. Men jag är rätt säker på att han kommer titta ut tidigare ändå, bara en känsla jag har haft.
Jag får hela tiden höra att jag är liten om magen, ingen som tror på mig när jag säger vilken vecka jag är i. Men troligen så är det för att jag har gått ner i vikt som folk tycker det. De är liksom vana att se mig med lite vaddering på magen och tänker att den borde vara större.
Eller ja, jag vet inte. Jag känner mig i alla fall inte liten, jag känner mig som en uppsvälld ballong.

I helgen var vi uppe i Norge och hälsade på Svärmor och hennes make. Sävärmor har fyllt 50 år så vi firade henne. Var hur mysigt som helst fast jag blev lite trött mitt i allt firande. En blandning av trötthet efter resan, sova i en bäddsoffa, vara gravid och sätta om hjärnan till att försöka förstå norska.
Så jag tog en liten tupplur, hann inte ens lägga mig ner. Somnde sittandes i sängen bland massa kuddar och sov så i över 2 timmar. Vaknade av att jag var dödshungrig, hade jag int varit hungrig hade jag lätt kunnat sova 2 timmar till tror jag. Allt jag vill göra nu för tiden är äta och sova.

I alla fall, min söta svärmor visade mig massa roliga bilder från när Daniel var bebis. Han var ju bara den sötaste bebisen jag någonsin har sett med värsta ögonbrynen, dem har han för övrigt fortfarande kvar och han ser så rolig ut när han höjer ögonbrynen, precis som när han var bebis!
Fick se bilder på när han föddes, det var en speciell känsla faktiskt. Han var så liten och kletig och om bara några veckor ska jag föda den där lilla bebisens son.
Fick mig även att börja fundera på om inte Daniel borde ta några bilder på när Knyttet föds också. Men eftersom han inte tål att se blod så kanske det inte är en bra idé, vill gärna ha honom vid medvetande hos mig.

Ja, det var i alla fall en mysig helg även om det bara var ett snabb-besök och jag sov mestadelen av den. Och ja, när jag inte sov så åt jag (eller tänkte på mat).
Och ja, jag har gått upp ett kilo nu, var väl ändå på tiden med tanke på hur mycket jag äter!

Har målat en katt också, den blev lite rolig:

Vet inte exakt om jag är klar med den än, känns lite tomt runt om katten tycker jag.. Men det är kanske bara jag?

tisdag 9 april 2013

Makeovern har börjat!

Så, vi bestämde oss för att barnvagnen som vi fyndade på loppisen var lite väl solblekt så nu har jag spenderat lite tid med att måla den med tygfärg.
Så fort jag drog första draget med färgen så såg man hur mycket fräschare den kommer att bli.
När jag målat halva suffletten var jag tvungen att ta en bild. Den blåa färgen är mörkar i verkligheten, på bilden ser den jeansblå ut men den är snarare marinblå.
Nu när den torkat är färgen jämn och fin. Tyget blir lite stelare men det kan man rugga upp om man vill. Jag har en känsla av att den kommer rugga upp av sig själv i vilket fall som helst.

Nu när färgen utanpå inte är så blek och dassig längre så ser tyget inuti väldigt tråkigt ut också. Så det ska jag byta ut mot ett tyg med moln så lilla bebisen kan ligga och titta upp i himlen även när det regnar ute.


Jag tror jag kommer satsa på gult tyg faktiskt. Andra färger som cirkulerar i mitt huvud är ljusblått och rött med. Till skillnad från när vi skulle välja färg som vi skulle måla vagnen i, den var ju så mörk så det var tvungen att bli en mörk färg, så kan vi ju välja vilken färg till tyget som vi vill. Och vilket mönster med för den delen men jag fastnade för moln-idén rätt fort och kan inte släppa den.
Och så är det, får jag en idé måste jag få utlopp för den annars blir jag tokig!
Ni skulle bara veta hur många tavlor som jag har målat och målat över igen, ibland är idén helt enkelt inte lika bra i verkligheten som i huvudet och då är det bara att lämna den och gå vidare.







lördag 6 april 2013

Skynda, skynda loppisfynda!

Idag var det barnloppis nere i Varberg. Jag och Daniel var där ca 10 minuter tidiga och det var visst alla andra också. Kö. kö och åter kö men det gick ganska fort att komma in ändå. Väl inne däremot var det varmt och trångt, alla ville fynda!
Jag och min kära make lyckades dock komma över den här snygga retrovagnen för futtiga 200:-.
Du läste rätt, 200:-, helt gaaaaalet! Den lite lite sliten på suffletten bara men i övrigt är den riktigt bra skick. Och det slitna fixar man hur enkelt som helst med lite tygfärg. Hela vagnen behöver en liten uppfräschning med tygfärgen eftersom den är rätt solblekt.
Men ändå, tygfärgen är inte dyr och helt klart värt det.
Ja, jag är fortfarande lite småchockad att vi lyckades komma över den här vagnen faktiskt.
Så, vad ska vi numed två vagnar till kan man undra? Jo, det är nämligen såhär att vi reser ganska mycket jag och min kära make och tänkte inte sluta åka hälsa på familj och vänner bara för att vi får barn. Men den andra vagnen i har skulle jag aldrig våga packa ihop i t.e.x bussens bagageutrymme utan att sitta orolig hela resan för att den skulle bli smutsig eller något. Denna vagnen däremot är ju redan lite sliten och dessutom mindre och lättare. Kan knö runt med den på smockfulla bussar utan att få panik för lite smuts liksom.
Låter lite knöligt kanske men just nu känns det som ett bra alternativ för oss. Skulle det sedan bli onödigt bökigt så kan vi bara sälja den ena.


I övrigt så fyndade vi lite kläder med. Mest i lite större storlekar då vi har en massa i de mindra storlekarna redan. Hittade billiga regnkläder bland annat, dom är tills nästa sommar så vi är ute i god tid.
Men ja, jag känner så här att ifall man kan fynda ett jättefint regnställ för 40:- så är det värt att köpa och lägga undan det även om det är långt tills nästa sommar.

Vi ör nöjda med vår lilla tripp till Varberg i alla fall. Nöjda och trötta, borde ta en tupplur men är alldeles för överstimulerad.
Bra loppis, fina fynd, träffat mysiga vänner, solsken och glass. Det är alldeles för mycket för min stackars kropp men min hjärna vill ha meeeeer!

Just det, jag har klippt mig också:






tisdag 2 april 2013

Vecka 33 och tristessen

Det känns lite som om tiden står stilla. Hade jag inte tagit bilder på magen var och varannan vecka så hade jag inte sett någon skillnad på magen. Konstigt att ögat liksom lurar hjärnan på det sättet.
Det är samma sak när man går ner i vikt, man ser det liksom inte själv fören man börjar att jämnföra bilder.
Men ja, magen växer och Knyttet där inne härjar runt. Det är mycket sparkar uppåt vilket får mig att tro att han spenderar största delen av sin tid med huvudet nedåt. Eftersom jag är helt säker på att han kommer titta ut lite för tidigt (magkänslan så att säga) så kanske han snart fixerar sig nedåt. Men magen har än så länge inte sjunkigt. Mina tuttar däremot har blivit mindre men min kära make påpekade att de bara känns och ser ut så för att magen är så stor.

Han kom förövrigt in i vardagsrummet när jag satt tillbakalutad i soffan med benen i högläge. Hade varit en sväng i stan. Passade på att klippa håret och gå i lite butiker. Och Panduro såklart, har en känsla av att det blir sista gången på länge jag lyckas ta mig ut och göra något så jag passade på så länge benen bar mig.
Ni vet ju hur det slutade, som vanligt. Kom knappt hem. Innan jag gav mig på backen uppför dit vi bor så var jag inne i affären och köpte mjölk. Kände hur benen under mig började skaka när jag stod i kassan så jag fick snällt sätta mig på bänken med de gamla tanterna och deras rullatorer en stund innan jag gick hem.
I alla fall, det var inte alls det jag skulle skriva...
Daniel kom in i vardagsrummet där jag låg helt handikappad i soffan och utbrister:
"Shit! vilken stor mage du har fått!"
Japp, min make som träffar mig Varje dag har lyckats missa att jag är gravid. Grattis till honom!

Men det är nog för att jag mest dräller omkring här hemma i mjukbyxor. Idag hade jag klätt mig i byxa och topp så då syns väl magen mer antar jag. Eller ja, ni ser ju det på bilden.

Nu är det i alla fall bara ca 7 veckor kvar innan lill-knytten kommer till oss och min fantastiska gravidblogg kommer förvandlas till en mamma-blogg. Det är väl det som händer, livet tar sina oväntade vändningar och min stackars blogg får lida för det.
Men misströsta inte, jag kommer fortsätta måla och pyssla och dela med mig av det här i bloggen!
En mamma-pyssel-blogg. När Knyttet blir lite större blir det väl förmodligen en del barnvänligt pyssel med.

Men denna gången får ni nöja er med min senaste tavla:



Bakgrunden är decoupage. Lackade inte på ovansidan så den är inte blank utan matt och har ett härligt rökigt utseende.
Kvinnan är målad med markeringspenna och akryl. På armbanden har jag limmat lite pärlor och glitter.
I versionen i mitt huvud höll kvinnan i ett långt dramatiskt cigarettmunstycke och jag hade tänkt göra röken från cigaretten med "krulliga" stämplar. Men när jag hade börjat måla inså jag att henne huvud tog för stor plats för att få cigarettmunstycket så långt som jag vill ha det. Så det blev utan.
Daniel tyckte det var bra för då blev den mer barnvänlig.
Så tänker han.. 
Själv så undrar jag om han inte ens lagt märke till att vi har en stor jävla reklamaffich för Cigarettfilter på väggen. Jag har aldrig rökt så är ju ingen förespråkare för tobak eller så, gillade bara affichen, den har hängt med i 10 år mellan mina olika hem och jag gillar den lika mycket nu som när jag klickade hem den på tradera.
Den är helt sönder, hörnen är rivna och den har vid något tillfälle legat ihopvikt också men nu har jag ramat in den och allt det där skrynklet gör inte mig något. Gillar ändå inte saker som är är helt perfekta eller raka!